hannahs place

IMORGON ÄR DET JULAFTON!!!!!! :D

Har peppat med att jobba under förmiddagen och umgåtts med familjen på kvällen. Exempel på citat:

Morfar: Susanne, Kama Sutra, vart ligger det?

(Han va seriös)

Annars har vi kollat på uppesittarkvällen såklart, men eftersom vi inte heller detta år orkat köpa några bingolotter bytte vi strax och tittade på gamla bebisfilmer ist. Tex:

- Mamma och pappa matar bebis-Hannah med citron

- Ida och jag sjunger vackert vid 4 och 2 års ålder (repertoaren var bla Imse bimse pindel)

- Mitt dop (för att reda ut vem en av tanterna som höll mig var. Det var mammas morbrors fru.)


Självklart har vi också läst Knattarns Drömjul, som vi alltid gör kvällen innan julafton (a) Anledningen är att sagan börjar såhär: "Det var kvällen före julafton och Kalle och knattarna....". Det har liksom blivit rätt naturligt att läsa den just då.

Här får ni också en bild på oss för två jular sen. Bara för att. :)

Jag har blivit internet-skadad.

För en vecka sen hade vi som bekant Luciakonsert och jag råkade veta att en av tanterna (ca 85 år) jag åker till på hemtjänsten skulle gå på den. Eftersom jag inte träffat henne på lång tid undrade jag lite hur hon tyckte att det var.

Jag lovar, i en sekund eller två tänkte jag seriöst tanken:

- Hon kanske har skrivit nåt på facebook om den, jag går in och kollar!

Aaaalltssåååå,.... I den tredje sekunden kände jag mig bara väldigt dum i huvet. :) Men så är det väl. Fb är en alldeles för stor del av livet för oss ungdomar :')


Annars då? Jag fick ett jättefint citat av min vän Hans igår:

Jag: Släpp din hämningar Hans!
Hans: Hahahah dom är redan släppta och betar för fullt på syndernas ängar xD

Jag känner att jag på nåt sätt halkat efter lite den här julen.

Det är 5 dagar kvar till julafton och jag har köpt en julklapp! Av typ, 350! Julklappen ifråga är till pappa och (eftersom han aldrig är inne på min blogg, eller över huvud taget inte ens vet att jag HAR en blogg kan jag skriva att) det är en manick man sätter på insidan av toalocket som lyser med ett behagligt ljus när man ska gå upp i natten och kissa. Den lyser också om

1) Ringen är uppfälld (grön) och
2) Ringen är nedfälld (röd)

Känns som en julklapp mitt i prick.




För övrigt har jag tillbringat min första Lucialediga dag med en sovmorgon till uppvaknandet av ljuv musik. :) Dvs: blivit väckt av jobbet kl 06.36 till tonerna av sony ericsson-ringsignalen. Sen jobbade jag då en kortis på fyra timmar, gick hem, lagade mat, somnade i soffan och åt maten 2 h senare.

Har också laddat ner the Holiday eftersom jag missade den hos "julgodisbaket" hos Matilda igår men pga att min dator inte klarar av att, tex, öppna websidor, funkade inte filmen att se på. Tittade på How to lose a guy in 10 days istället.

Eh ja.

Imorgon ska jag till stan med Sandra och handla julklappar, på onsdag ska jag till stan med Hans och handla julklappar. Sen ska jag kanske till Jönköping för att hälsa på Johnny Ponny innan julafton och på torsdag ska vi göra julgodis med familjen. På fredag ska jag jobba.

Grattis! Nu kan också du skriva in detta i din almenacka.

Här är vi på Luciakonserten i tisdags (y)

Om det är nån som skulle vilja kolla på oss så har vi våra sista konserter nu i helgen, i St Larskyrkan på lördag kl 18 tror jag, och i Örtomta kyrka på söndag kl 16 :)

Btw, det var riktigt mäktigt på konserten, det syns inte riktigt på bilden men vi har en orkester och en kör med typ 100 pers bakom oss. Även fast man va sjukt nervös så kändes det rätt coolt faktiskt ;p

a.k.a Guide i hur man får parkeringsböter:

1. Hitta parkeringsplats. Parkera. Om denna lokaliseras vid kanten av en gata; fickparkera.

2. Hitta betalautomat. Brukar vara ganska lätt vid stor parkeringsplats, svårare vid gata.

Jag parkerade vid gata.

3. Gå 250 m åt fel håll på gatan.

4. När gatan tar slut; vänd.

5. Upprepa punkt 3, fast åt andra hållet.

6. Stoppa i din enda tiokrona samt fyra enkronor. Upptäck att automaten ej registrerat din tiokrona.

7. Slå lite på automaten. När du inser att det inte gör någon som helst verkan, vänd tillbaka till bilen för att hämta kontokort.

8. Gå tillbaka till automaten.

9. Upptäck att automaten i fråga inte tar emot kort.

10. Gå tillbaka till bilen. Hitta ny parkeringsplats. När detta är gjort; betala med kort, direkt.

11. Upptäck att kort-funktionen på den nya automaten är trasig. Stoppa i de enkronor du har kvar och hoppas på det bästa.

12. Kom tillbaka fem timmar senare, upptäck den lilla gula lappen.

13. Bli förvånad.


För bäst resultat bör denna övning genomföras under stark tidspress.

Har precis suttit och fikat med morfar och fått höra om när han och farmor "spelade kort hos Willy" för nån vecka sen.

"Jodå vettu, Inga o flickera delte på e vinflaska o de tog visst nåre snapse också..."

Av nån anledning hade det visst gått förvånansvärt bra att gå kilometern hem, trots höftproteser och det onda knäet. ;)

Skumt alltså. Sen gick han raskt över till att berätta om hans kompis Mådan som skulle opereras idag, och om vad som gick fel förra gången.

"Jo du vet, de öppne skallbenet va o så läkte de inte sen, de blev visst nån klump av fettvävnad som rörde sej när en tryckte pån."

Slutade äta efter den meningen.

Nej men seriöst, jag har träffat Mådan och hon är jättesnäll, så jag hoppas allt går bra!

ps. Jag skrev inte fel. Morfar och farmor är jättebra kompisar. ds

Vet inte om ni har hört det här 100 gånger men jag måste bara berätta det igen! Ifall liksom.

Okej. Det va såhär:

Jag och min vän Hans skulle tillbringa några välförtjänta timmar tillsammans och av nån anledning begav vi oss ut på en roadtrip. Till Horn. Vilket skulle kunna vara helt meningslöst om det inte var så att att Lina bor där och henne ville vi träffa.

Klockan va typ 11 på kvällen, det va mörkt, kallt och blåsigt och liksom, läskigt, ute. Då kom Hans på den underbara idén att berätta en historia som han hade hört (och som enligt honom var helt sann). Det va en gång...:

...en tid när den ökände Hagamannen härjade som värst i vårt avlånga land. Det var mörkt ute. En kvinna kör i sin bil påväg hem från en alldeles för sen arbetsdag och plötsligt, ser hon en barnvagn längs vägkanten. Hon kunde inte se något spår av föräldrar och som den omtänksamma människa hon var stannade hon bilen, gick ut och tittade i barnvagnen. Den var tom. Förbryllad och lite omskakad satte hon sig sedan i bilen igen för att genast köra vidare.

Då svänger det upp en bil tätt bakom henne. Kvinnan, som fortfarande tyckte att barnvagnsincidenten var lite obehaglig, gasade på och försökte att ignorera bilen bakom. Detta visade sig snart bli ganska svårt eftersom bilen frenetiskt tutade och bländade henne med helljusen. Den stackars, numera livrädda kvinnan, svänger av på varje avtagsväg bara för att se att bilen fortfarande följer efter. Skrämd som attans kör hon in vid en bensinmack, kastar sig ur bilen och rusar in i butiken. Förvånat ser hon hur mannen i bilen bakom henne gör samma sak! Han springer rakt mot henne och skriker:

- Det är någon i din bil!!

Kvinnan ser förvånat på mannen och han fortsätter:

- Jag såg när du stannade vid vägkanten och då klev det in någon i baksätet! Jag försökte varna dig hela tiden!

(Mannen smet och man vet inte om det faktiskt var Hagamannen, men skapligt obehagligt ändå.......)

Det tyckte iallafall jag och Hasse, när vi åkte mitt i urskogen på minsta vägen mitt ute i ingenstans. (Förlåt Lina, jag vet att Horn är typ metropolen för dig, men det här va liksom utanför Horn.) Det blev ju inte bättre av att båda satt i framsätet och liksom kände hur någon låg med kniv i baksätet och bara väntade på att att hugga oss.

DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



Vad står vid vägkanten, 1,5 mil in i skogen....


 ....om inte en barnvagn?

Inatt har John sovit här och det va typ precis lika bra som det alltid är!
 
Sen åkte vi in till stan och kollade i lite affärer, innan jag träffade Nicky och gick till Berzan för att hälsa på våra gamla magistrar Anders och Martin. Dom va ungefär precis som dom va när vi lämnade skolan för ett halvår sen. :)

Jag vet inte riktigt varför, men jag har haft en så konstig klump i magen för det. På nåt sätt påminde det om hur jag mådde under tiden jag va där varje dag. Eller, inte bara påminde, utan det va som om jag blev samma Hannah som jag va då. Jag tror inte det är nån skillnad utifrån egentligen, men jag kände det. 

Allt kom tillbaka, jag kände mig sjukt jobbig och ivägen. Som om jag inte va tillräckligt rolig, snäll, värd för nån. Som om jag bara va en liten lort. Det va så självdestruktivt på nåt sätt. Jag kunde liksom inte ta in att jag dög som jag var och jag kände mig bara ratad av alla. När det va som värst tyckte jag inte ens att jag dög för min egen familj. Det är så himla svårt att förklara hur det kunde bli så, för jag brukade vara glad jämt och tyckte för det mesta väldigt bra och dom flesta. Usch, jag börjar typ gråta bara jag tänker på det.

Det är så svårt att sätta ord på.

Jag har verkligen inte nån aning om varför, mer än den självklara anlendningen. Men hur kunde det fortsätta i ett och ett halvt år? Varför kunde jag inte repa mig och gå vidare bara? Det skar som en kniv genom mig så fort jag blev lite påmind om det, och jag menar verkligen för minsta lilla. Kanske fanns det faktiskt inte en chans att släppa det. Jag tror inte att nån egentligen förstod hur dåligt jag faktiskt mådde, för jag tror inte att det märktes på mig. Det är som den där dåliga fjortisdikten,

Flickan kan skratta
flickan kan le
men sorgen i hjärtat
kan ingen se

Jag vill aldrig mer tillbaka dit, bara tillbaka till den jag är. Men det tog ju ett och ett halvt år att tappa det så det kanske tar lika lång tid att hitta tillbaka igen.

Jag tycker faktiskt själv att jag har kommit ganska långt på det här halvåret sen vi slutade :). Jag har fått tillbaka min självrespekt på nåt sätt, iallafall på deltid. Det känns så skönt att äntligen kunna släppa allt jobbigt under gymnasiet och bara ta med mig det bästa därifrån, som John tillexempel.

Och Nicky då, som hjälpte mig att höja humöret genom att bli spöad i mario cart. <3

Jag är trött.

Massa strul och konstigt på jobbet idag.

Jag längtar tills jag själv blir chef över typ Karolinska eller nåt. Då jävlar ska dom få på moppo, tanterna som bestämmer (över mig nu, under mig då).

Imorgon ska mörkret vika hädan i Gamla Lkpg iaf, första Luciaframträdantet är då (y). Sen ska jag supa mig full på Platå med Linköpings Lucia.

Jag har nån skum sjukdom, helt seriöst :o Jag kan va hur hungrig som helst, men bara tanken på mat får mig att må illa. Jag känner mig som Bella från Twilight ser ut 10 min innan hon föder barn, jag ser ut som Claes Malmberg i ballettrikå.

Det är kontrasten som skapar min kropp, konstverket.

ps. Idol va bra idag. ds

JAAAA!!

John ringde nyss och sa att han har fått sjukintyg i TVÅ VECKOR så han kommer hem!!!! Jag är skitglad :D

Vilken självisk människa jag är.

Det är bara för att jag tycker om honom så mkt (a)

Just det, anledningen är att han har ont i revbenet, stackarn. Jag har försökt med healing men det hjälper inte.

(Rubriken skulle egentligen varit happy day, men jag skrev fel, låter det vara så helt enkelt.)

Jag och mamma har varit på Mary Kays jul-öppet-hus idag. Anledningen var att min hud faller av i form av flagor varje gång jag tar på mig foundation (fräsch tanke?) för att jag är så torr. I ansiktet alltså.

Orsaken är: Jag har blivit vuxen! Jag har inga finnar längre så min rengöring är för stark för min hud :') :')

Wonderful

Sen fortsätter hon med att säga: - Och om ett par år kan du ju gå över till Time Wise.

Time Wise är deras anti-rynk-serie.